Ja då har det gått nästan 4 veckor sedan jag lämnade mitt kära fädernesland för att pröva mina vingar i Slovakien.

Ni som känner mig sedan länge vet att dessa tankar förföljt mig i princip ända sedan jag visste vad ordet veterinär betydde så på så vis blev det kanske inte någon större överraskning. För er andra kan det kanske tyckas oförklarligt att man offrar ett till synes perfekt liv på en mysig gård med underbara djur, ett roligt jobb och fantastiska vänner och grannar. Vägen hit har varit lång och krokig och beslutet föregicks av många sömnlösa nätter. Grubbel, eller ältande som vissa kanske skulle valt att uttrycka det. Men nu är jag äntligen här! Någonstans insåg jag att det var nu eller aldrig och att jag skulle fortsätta att fundera på detta resten av mitt liv om jag inte tog chansen. Priset har varit högt. Två hästar samt en stor del av saker som jag satt värde på är sålda. Hyreskontraktet på min älskade Skattegård är uppsagt. Det mesta jag äger har gått åt till att finansiera en dyr terminsavgift. Men äkta vänner bryr sig inte om vad man har eller var man bor, så jag känner mig ganska övertygad om att de flesta finns kvar när jag kommer hem igen.

Helgalet, ja visst! Speciellt om man som jag alltid har varit rädd för att satsa högt. Rädd för att göra fel. Rädd att förlora. Under åren har jag dock äntligen börjat förstå att det är det livet går ut på. Satsar man inget så vinner man inte heller något. Om man gör som man alltid har gjort så får man samma resultat som man alltid har fått. Svårare än så är det nog inte, egentligen.

2014 har varit ett förändringarnas år på många plan. Inte minst mentalt. Jag har vågat saker som jag aldrig trodde jag skulle göra. Utmanat mig själv och tänjt på gränser i hopp om att hitta tillbaka till glöden, drivkraften och engagemanget som jag vet finns kvar där långt inne. Än är jag inte framme men jag är åtminstone i startgroparna för mitt nya liv. Det är just därför jag valt att döpa den här bloggen till Livet. Den kommer att handla om Lindas veterinärstudier och livet i stort – precis som det är – för tillfället i en liten lägenhet i staden Kosice i Slovakien.

Just nu pluggar jag för fullt inför ett credit test i histologi imorgon, men jag lovar att återkomma så snart jag kan och berätta lite mer om mitt och hundarnas nya liv här nere. Har hört att ni är många som undrar 🙂

Ha en fin söndag!