Äntligen lite tid för bloggande igen.

Eller ja, egentligen inte. Har latat mig hela dagen så nu är det dags att städa lite och packa inför morgondagen då bilen går mot Sverige igen. Samma långa resa genom Polen, färja till Karlskrona och vidare upp till Västra Götaland. På måndag reser jag dessutom vidare med min mamma och hennes man ”hem” till Norrland och snön. Längtar! Dessa långa avstånd är enda nackdelen med att ha flera hem. Inte blir det bättre av att ett av dem numera ligger i Košice.

Så, vad har då hänt sedan sist? Jo, en hel del vill jag lova. Har nästan tappat räkningen, men jag tror att jag – utöver tre finals (=slutexaminationer) – haft  9 credit tests. Räknat kromosomer, undersökt urin, tagit blodprov på en höna och dissekerat får samt en massa mer som jag säkert redan glömt. Däremellan har vi hunnit roa oss en hel del. Har både bakat pepparkakor, varit på bal, norskt julbord samt julmarknad i stan. Haft ”secret santa” och middag med klassen. Mycket mysigt! För några veckor sedan inledde jag också min utrikiska veterinärkarriär med att rädda livet på en liten duva. Den hade blivit påkörd av en bil och låg mitt i korsningen utanför mitt hus. Raffa ville gärna ge den aktiv dödsjälp, men som den fågelvän jag är kunde jag inte gå med på detta. Istället fick den följa med in för några dagars rehabilitering innan den var pigg nog för att kunna flyga vidare igen.

Här är några bilder:

Lite stolt över att jag lyckades ta blod från Vena metatarsalis plantaris superficialis medialis vid första försöket. Det är inte så lätt som det ser ut!

Raffa tyckte gott att pippin kunde passa bra till middag…

Filmkväll med coca cola och snacks!                             Boxer-pepparkakor och genetikplugg!

Firar godkända credit tests med pizza

Den norska förbannelsen Smør Bukk som jag vann på julebordet. Dessa fick mig att snabbt ramla tillbaka in i sockerberoendet! Men bara att ta nya tag efter jul…

När jag tänker tillbaka på det här året så kan jag inte förstå hur det gått så otroligt fort. Ända sedan jag fick antagningsbeskedet i slutet av april så känns det som att tiden bara flugit iväg. Det är en lite skrämmande tanke att åren bara tycks gå fortare och fortare ju äldre man blir. Samtidigt har det varit en väckarklocka efter att ha levt i någon slags villfarelse om att jag har all tid i världen att göra allt jag vill. Det har man inte, så det gäller att ta vara på dagarna och göra det bästa av dem även om man inte alltid har lust. Igår blev jag återigen påmind om livets bräcklighet, hur man ena dagen kan vara fullt frisk och nästa dag död. Under alla ca 30 år jag hållit på med hästar så är det två stycken som betytt extra mycket för mig. Den ena var min första ponny Solero och den andra var inte ens min, men ändå lika innerligt älskad – min kompis Malins painthingst Monty (Montana Tough Diamond). Han var en oerhört stor personlighet. En otroligt snäll, godhjärtad, vacker, speciell och charmig häst som inte lämnade någon oberörd. Dessutom tävlade han med fina resultat och lämnade avkommor med samma fantastiska temperament och unika färger. Igår kväll drabbades han av tarmvred och gick inte att rädda. Vi är många som är förkrossade över denna förlust och inget blir sig likt i stallet mer. Är så tacksam att jag hade förmånen att få köpa en av hans döttrar när min egna uppfödning efter honom dog i lymfcancer.

Till alla er som sitter och funderar på om ni ska våga ta ett avgörande beslut här i livet: gör det NU. Jag kommer aldrig att ångra att jag gjorde det oavsett hur det går. När jag var i Boston 2012 så fick jag en ”fortune cookie” av en levande staty, dvs. en person som var utklädd och sminkad för att se ut som en staty. Texten inuti löd: ”If you don’t like something, change it. If you can’t change it, change the way you think about it”. Mycket tänkvärda ord som kan vara bra att ha med sig på vägen. Synd att det är så svårt att ändra sitt tankesätt och stänga av känslor man egentligen inte borde ha. Men vem har sagt att det ska vara lätt…?

Många av mina delmål har uppfyllts under 2014. Även om året inte riktigt fick det avslut jag önskade mig så ska jag banne mig göra mitt bästa för att 2015 ska bli så bra som det bara är möjligt.

Med dessa bilder vill jag önska er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!!

Doris och Raffa på utflykt till Jesuskorset en solig decemberdag. Samt en bild på älskade Monty i solen. Njut av livet mina vänner, det går inte i repris…