Ekorrhjul, hundtankar & E-type

God förmiddag världen!

Här kommer ett inlägg i väntan på matleveransen från Tesco. Har upptäckt fördelarna med Shop Online när man har mycket att göra. Dessutom så blir det inga onödiga impulsköp i affären heller så på det stora hela så tror jag att det lönar sig att betala 1-3€ extra för att få det levererat ända hem till dörren. Hade egentligen beställt det till igårkväll. Trodde jag. Tyvärr hade min smått stressade hjärna glömt att bekräfta bokningen i torsdags så här väntades helt i onödan.

Vad har då hänt sedan sist undrar ni kanske? Jo, jag har haft ett par studiebesök samt hunnit med sisådär fyra credit tests och en final. Den sistnämnda var den beryktade genetiken som tycks förfölja mig. Ca halva klassen strök på denna, så därför blev jag jätteglad när jag lyckades få tre relativt lätta frågor. Ett tag trodde jag till och med att det skulle gå vägen. Tog mig igenom den första frågan och alla basics kring nummer två, sen fick jag totalt hjärnsläpp när professorn ville veta minst tre sjukdomar som är kopplade till X-kromosomen. Just då blev huvudet precis tomt och kom bara ihåg en även fast jag kunde alla bara några timmar tidigare. Men sånt är livet, så det var bara att tacka för sig och gå ut genom dörren och hoppas på bättre lycka nästa gång. Systemet här är helt annorlunda mot hemma i Sverige. Här gör du först ett eller flera mindre prov under kursens gång och sedan avslutas det med slutexamen på hela kursen. Den här gången hade vi fått 80 frågor (topics) att läsa in och sedan fick vi tre stycken random som vi skulle redogöra muntligt för, därefter ligger ens öde helt i händerna på professorn.

För två veckor sedan arrangerades det en Behaviour Weekend på skolan med inbjudna experter, forskare och veterinärer som arbetat praktiskt inom detta fascinerande område under väldigt många år. Under helgen diskuterades vanliga problem som folk har med sina hundar, katter eller hästar. Just beteenden är något som intresserat mig länge och för några år sedan läste jag 10 hp i Hästens beteendebiologi på SLU. På hästsidan tillförde det alltså inte så mycket nytt, men när det kom till hund så fick jag verkligen en tankeställare. Under hela mitt liv har jag fått lära mig att vara en ”flockledare” för mina hundar. Se hur det fungerar i vargflocken är en mening man har hört oräkneliga gånger. Likaså att du måste visa vem som bestämmer och se till att hunden inte tar över. Av någon anledning har jag aldrig haft något direkt problem med mina hundar. Alla har varit väldigt lyhörda och trevliga individer så som tur är så har det inte behövts några tuffare tag med dem. Jag har aldrig heller känt något behov av att dominera dem annat än när mina tikar rykt ihop och slagits. Nu har jag insett att det inte alls är något som har med mitt så kallade ”ledarskap” att göra utan helt hormonellt betingat eftersom det endast sker vid skendräktighet efter löp, dvs. en förändrad hormonbalans gör att tiken är mer egoistisk och beredd att försvara sin egen kropp och resurserna runt omkring. Det skulle bli ett alldeles för långt inlägg att gå igenom allt som togs upp i kursen, men kontentan av det hela är i alla fall att vi hundägare generellt är mycket bättre på att bestraffa oönskade beteenden hos våra hundar istället för att belöna de bra. Detta kan vara lite vanskligt eftersom alla beteenden våra djur uppvisar har ett syfte och ofta missar vi signalerna eller än mer vanligt: totalt feltolkar dem! En hund är inte en varg. Det är ett domesticerat djur med väldigt hög tröskel för aggression jämfört med sina vilda släktingar. Därför går väldigt många beteenden ut på att undvika situationer som hunden uppfattar som hotfulla och det är där vi ofta gör våra felbedömningar. Skulle kunna skriva spaltmeter om detta men har varken tid eller utrymme för det just nu. Den som är intresserad av att läsa mer hittar lite info här: http://www.kendalshepherd.com/the-canine-commandments/

Kendal rekommenderade också att börja belöna sina hundar mer i vardagen, även för de beteenden man redan tar för givna att hunden kan för att befästa dem och stärka relationen. Detta har jag nu provat i två veckor och OJ vilken skillnad på hundarna! De är mycket uppmärksammare på vad jag gör eller säger nu. Bjuder mer på önskade beteenden, söker mer ögonkontakt. Raffa har till exempel haft jobbigt med småhundar som gör utfall och skäller på henne, men istället för att korta upp kopplet och säga till henne att uppföra sig har jag nu börjat belöna henne så fort hon ens ser en annan hund, innan hon börjar spänna upp sig. Jag har också ökat avståndet för att minska ”hotbilden” och upplever enorma framsteg på kort tid jämfört med min ”ledarmetod” som jag körde med innan.

De glada nyheterna som jag lovade att rapportera om i det föregående blogginlägget gick inte som planerat. Planen var att Raffas syster Lava som jag har avelsrätt på skulle ha parats, men tyvärr missade vi höglöpet så det får vänta tills vintern istället. Detta gör mig såklart inte mindre sugen att para Raffa med någon tjusig europeisk stjärna istället. Problemet är att hon troligen kommer att löpa i juni och då blir tajmingen inte så bra med skolan. Hade gärna velat prova att kora henne innan också så mest troligt kommer det inte att bli av. En glad nyhet är att deras bror Buster klarade korningens mentaltest på annandag påsk och snart kommer att ha titeln KORAD. Påsken ja, den blev för övrigt ett kapitel för sig. En annorlunda påsk som firades i ensamhet, utan påskmat och med halvtaskigt väder och läsning upp över öronen. Just vid storhelger är det lite extra jobbigt att ha valt att gå en annan väg i livet, utan familj osv. Av en slump när jag slösurfade runt på nätet så hittade jag en intervju med E-type. Han är också en person som inte följt mönstret och som verkar brinna för sina djur och det han gör. Känns dessutom som en genuint trevlig människa och det slog mig att han nog är en sådan som det hade varit kul att lära känna. Alltså: Martin – om du läser detta så bjuder jag gärna på kaffe ifall du har vägarna förbi Slovakien, haha!

I övrigt snurrar allt på som ett ekorrhjul. Insåg att det bara är fyra veckor kvar av terminen innan examensperioden tar vid. Otroligt mycket som ska hinnas med, en evig kamp att behålla fokus och kunna prioritera det viktigaste. Förmodar att mina vänner hemma i Sverige kanske känner sig lite bortglömda, men tro mig, det är ni inte. Tiden räcker bara inte till att göra allt man vill. Jag försöker att prioritera vila och återhämtning så snart jag har möjlighet. Konstigt nog så har jag inte samma energi som när jag var 20 och förstår inte riktigt hur det gick till?? Det förekommer dock att elever inte klarar pressen och hoppar av oavsett ålder och jag tänker inte bli en av dem. Då sänker jag hellre kraven på mig själv och tar ett lite sämre betyg och ser till att må bra. Hälsan, envisheten och viljan att kämpa varje dag är det viktigaste för mig även om saker inte alltid går som planerat.

Här kommer lite bilder:

Lite tänkvärda saker från kursen. Längst upp på The Ladder of Aggression ska det stå Biting, men fick inte med det.

Studiebesök på Aqua-Terra uppe i dorms. Oj vad jag saknar att ha akvarium ibland!

Inte fullt så trevliga bilder från äggindustrin… Såhär lever produktionshönsen i 72 veckor innan de slaktas. Ärligt talat så förstår jag inte hur människan är funtad som ens kom på detta system :/. Saknar mina lyckliga hönor och deras fantastiskt goda ägg också.

Hundhållningen skiljer sig också markant från Sverige. Jag hoppas innerligt att detta bara är en tillfällig förvaringsplats av hundarna, men en del avföring i burarna tyder på att det kanske inte är så…

Några gladare bilder för att muntra upp får det allt bli! Till vänster ser ni enorma paddor och en enormt stor mängd ägg. Ett säkert vårtecken. Ett annat säkert vårtecken är att Doris gärna kunde tänka sig ett dopp i ån :). Men det fick hon inte för sin elaka matte.

Lite nöjen har det också hunnits med. Middag med klassen som slutade med överraskningsfest på ett av uteställena för en kille som fyllde år. Selfies är ju populärt i dagarna så jag slänger med en sådan också, så ser ni att jag lever 😉