It’s aliiiiive!!

Hej kära läsare!

Efter en längre tids torka här på bloggen insåg jag att det var dags att sparka liv i den igen. Visst har jag haft osannolikt mycket att göra den här våren och sommaren med betydligt viktigare saker att fokusera på, men nu finns det inte längre någon ursäkt. Blogga ska jag, så det så!

Hur sammanfattar man enklast ett halvår? Tja – inte så mycket har förändrats egentligen. Jag har hunnit bli ett halvår äldre och förhoppningsvis lite klokare. Har kämpat och lagt ner min själ i olika projekt under det här året som gått. På vissa områden har det rönt framgång – på andra inte. En av mina bästa/sämsta egenskaper är att jag kan vara ohyggligt envis när det är något jag verkligen vill, men ibland räcker det inte. Mitt första år som veterinärstudent har gett mig många insikter. Bland annat den att det ibland inte hjälper hur mycket du än vill ifall inte andra personer vill lika mycket ;). Detta skedde bl a i den beryktade genetiken vilken endast har medfört problem från början till slut! När jag väl släppte taget om min rädsla för examinationer så klarade jag av alla i en rasande fart på väldigt kort tid. Tjoff tjoff tjoff! Tyvärr hjälpte inte det med genetiken där jag hunnit få så många negativa upplevelser under året att jag visst blev helt blockerad när det kom till inlärning. Alltså blev jag tvungen att gå om den eländiga kursen, vilket innebär att det blir ett extra år här nere i Kosice. Lyckligtvis får jag fortfarande ta en del kurser från det fjärde året och får därmed dela upp det på två år. Både bra och dåligt. Bra eftersom schemat är helt sinnesjukt med lektioner mellan 07.15-18.10 och många riktigt tunga kurser som kräver mycket läsning och arbete utöver skoltid. Dåligt eftersom jag hinner bli ännu ett år äldre innan jag får komma ut och jobba samt förlorar min älskade klass. Men det blir väl som det ska? Någon mening måste det ju finnas med detta också?

Räddningen är iallafall att jag och hundarna äntligen hittat en annan lägenhet och slipper Skokartongen. En stor 1:a på 54 kvm med en helt EGEN trädgård, med grill och fruktträd!! Vi trivs oerhört bra här trots allt även om jag såklart saknar vänner, familj och min lilla fläckiga häst där hemma. Vi har också fått ett nytt tillskott till flocken: en Kongopapegoja (Poicephalus gulielmi gulielmi) som jag döpt till Virus, hihi. Har alltid tyckt om fåglar och alltid velat ha en goja, så nu var det dags. Han är en otroligt charmig liten bebis på knappt 4 mån så jag har fått en del att jobba med där. Just nu gör jag mitt bästa för att lära känna honom ordentligt och ge honom en bra ”uppfostran” inför framtiden. Det är nämligen inte bara att köpa sig en papegoja och tro att allt ska fungera, utan de är lite som hundar och kräver en del träning. Sommaren tillbringades både i Slovakien och hemma i Sverige. Större delen bestod av läsning och ångestfyllda examinationer, men även mycket jobb och lite nöjen. Tack vare världens bästa vänner var det också möjligt att ha en efterlängtad valpkull på Raffa. Mer om den finns att läsa på min kennelhemsida http://www.skattegardens.cybersite.se. Planerar att uppdatera även den inom kort med lite nya bilder på valparna med mera.

Sedan jag kom tillbaka till Kosice så har jag hunnit ha besök av min fina vän Louisa som jag känt sedan stenåldern. Vi hann med en del nöjen i form av restaurangbesök med god mat och en fantastisk utflykt till Tatrabergen i Polen! Se bilder. I skolan är det sig ganska likt förutom att jag har ganska få ämnen och inte så mycket lektionstid de närmaste två åren. Det är rätt skönt eftersom det ger mer fritid och tid till läsning. Har också kunnat hjälpa ett gäng studenter med lite fysioterapi och massage vilket är superkul! Nyttigt att få hålla igång de kunskaperna också så de inte helt glöms bort bland allt veterinärmedicinskt som jag numera matar min hjärna med. Detta år kommer jag att avsluta de påbörjade kurserna i anatomi och nutrition. Utöver dessa och genetiken så har jag också två nya ämnen: clinical diagnostics, diseases and breeding of reptiles samt parasitologi. Det sistnämnda är en väldigt tung och krävande kurs, medan clinical diagnostics däremot ger en härlig känsla av vad framtiden kommer att innebära. Helt underbart att äntligen få göra något praktiskt och få lite verklighetsförankring, för NEJ – trots alla uppoffringar så ångrar jag mig fortfarande INTE! Den här utbildningen känns fortfarande 100% rätt och är precis vad jag velat göra hela livet, även om det stundtals är precis så tufft och krävande som jag förväntade mig att det skulle vara.

En sak som gör det ännu tuffare är att CSN inte tillåter mer än 12 terminer med studielån, så från och med i år måste jag hitta en annan lösning på finansieringen eftersom jag har lånat till mina tidigare examen. Känner du dig manad att sponsra med ett litet bidrag till de kommande fyra åren får du mer än gärna swisha valfritt belopp till 0738-260428 alt. kontakta mig för kontouppgifter. Enbart terminsavgiften ligger på 7500€ per år, så all hjälp mottages tacksamt!

meeeen…… 😀

Här kommer lite bilder i vanlig ordning.

C-kullen till vänster och deras mormor Doris till höger – nybliven SVENSK VILTSPÅRSCHAMPION, här tillsammans med domaren som gav henne det sista 1:a priset i Öppenklass. Duktiga älskade Doris.

Finfrämmande från Sverige.

St. Elisabeth Cathedral (Dóm sv. Alžbety) i fullmånens sken. Alltid lika vacker.

Lille Virus :). Och nej, jag har inte gjort några mer misslyckade frisörbesök utan håret är bara uppsatt.

Mina fyrbenta kamrater. Som ni kan se så börjar liten till höger bli stor och har fått prova på skogspromenad med människa på ryggen för första gången. Hurra!

Avslutningsvis några bilder från den sista tiden i skolan. (Mamma, du kan låta bli att scrolla ner så slipper du se bilder från reptil-dissektionen 😉 )

Ha en trevlig helg!