Jodå, jag lever!

Har bara inte riktigt kommit igång med bloggandet ännu, men ska försöka bättra mig. Tiden flyger iväg och jag har precis påbörjat den sjunde veckan på veterinärutbildningen här i Košice. Halvvägs tills examensperioden med andra ord. Tempot är högt och studierna krävande med prov (sk. credit tests) varje vecka. Dessa är något man måste ha klarat av för att få gå upp till final exams som börjar i vecka fjorton. De större examinationerna är huvudsakligen muntliga och jag börjar redan bli lite nervös. Det är nämligen väldigt stor skillnad att läsa här nere gentemot i Sverige. Vi läser åtta kurser parallellt: anatomi, fysiologi, mikrobiologi, genetik, mjölkhygien, histologi/embryologi, slovakiska och latin. Det delas inte ut så mycket material från lektionerna och existerar inga studiehandledningar. Man är helt klart tvungen att ta ett betydligt större eget ansvar som student och när man inte är riktigt van vid systemet känns det som att det kan gå lite hur som helst.

På det stora hela är jag dock otroligt nöjd att jag vågade ta det här steget. Oavsett hur det kommer gå så utvecklas jag hela tiden som människa. Efter flera år i min småtråkiga lilla ”bubbla” där hemma så njuter jag verkligen av alla nya intryck och bekantskaper. Det är konstigt nog en underbar känsla att komma hem och vara fullständigt utmattad. Att ha utmanat sig själv, tagit in så mycket information på en och samma dag att det känns som att hjärnan fullständigt ska spricka, enbart för att upptäcka att det faktiskt går att klämma in lite till innan man somnar. Underbart!

Efter några återfall av hemlängtan så måste jag också erkänna att stadslivet inte är så miserabelt ändå, tvärtom! 😀 Det är otroligt fina omgivningar om man bara kommer strax utanför staden. Jag har börjat hitta lite nya vänner och går långa turer med hundarna på helgerna. I fredags testade jag Košices nattliv för första gången. Hade en väldigt trevlig kväll och kom inte hem förrän framåt småtimmarna, så det fick klart godkänt! Vi var även ute och åt med klassen efter en speciell ”matriculation ceremony” i torsdags och det var smått chockerande att konstatera att ett glas vin ute är billigare än en paprika i affären. Vin = 50 cent, paprika = 60. Jaja, jag är förvisso inte här för att roa mig utan för att plugga, men har bestämt mig att från och med nu är det slut på ensamma tråkiga helger. Det har jag haft nog av under tiden jag bodde i skogen och dessutom arbetade varannan helg. Nytt liv, nya möjligheter :).

Nä, dags att fortsätta försöka lära in alla små ben, utskott och håligheter som finns i kraniet. Skallen. The skull. Kärt barn har VERKLIGEN otroligt många namn!! Och som om det inte var nog så ser det olika ut på olika djurslag, så när man lärt sig ett är det bara att börja om. På torsdag fortsätter vi med musklerna vilket är mer mitt område. Gläder mig till att få gå lös med min nyinköpta skalpell och börja dissekera och repetera. Något borde jag komma ihåg efter mina tidigare utbildningar till equiterapeut, hundfysioterapeut och fysioterapeut på humansidan.

Här kommer en bildbomb från mina snart två månader utomlands:

Studiebesök hos kossor

En av parkerna nära där jag bor

Lördagsmys

En av katedralerna

Min fina klass!

Mitt matriculation certificate

”Vegetarisk” meny, haha.

Söndagsmys!

Skolan

Pelvis (bäckenet)

Kofot 😉

Utsikt

Utsikt över byn

Doris, Raffa och deras nya kompis Dayla på utflykt till Jesuskorset

Morgonturen

Laboration

Blodprovstagning på kanin

Labb

Huset där jag bor, i min lilla Skokartong till lägenhet på 32 kvm.

Affären tvärs över gatan

Första lektionen i Slovakiska

Jag har tydligen blogrupp 0+

Skogsbus

Ser man en häst så måste man ju prata med den…

Skolan